|
Johanna Lovisa Johansdotter var de fjärde barnet till Margareta Uggla och Johannes Magnusson. Hon föddes 1 februari 1834. Hennes föräldrar bodde på backstugan Klohagen under Skattegården i Brismene. Där tillbringade Johanna sin barndom.
Hon fick tidigt börja att försörja sig själv. Det mesta av sin ungdom eller omkring nio år, var Johanna piga på BÖrsholmen i Brismene. Att hon trivdes gott och hade det bra där, kan belysas av att hon kände sig så hemma där, att när hon talade om sitt husbondfolk och deras ägodelar sa hon "Vi och vårt".
I Brismene fanns en dräng som hette Johannes Petterson och som tänkte skaffa sig lite jord att bruka. Det berättas att han lånat en häst och kom åkande och bjöd Johanna att följa med till hans hem. Hon följde med och när de kom tillbaka var de förlovade.
Johannas lön som piga var obetydlig, men hon hade några alnar linneväv i lön om året. NÄr hon gifte sig var hon glad åt att hon hade denna väv och hade även sparat så hon kunde skaffa sig en spinnrock.
År 1861 gifte hon sig med Johannes Petterson från Öra. Som många andra unga människor när de bildade hem, fick de bli torpare. De bosatte sig på Kålbacken Brismene, ett torp under Västergärdet. För att få bruka jorden fick torparen göra dagsverken på den gård på vars ägor torpet var beläget. Det blev många strävsamma år allteftersom familjen utökades blev det fler munnar att mätta. På torpet föddes nämligen sju barn.
Per Johan gift med Augusta MAtilda Fredriksdotter från Gökhem. Per Johan var statare och ladugårdskarl bl.a. på Redberga i Marka, Simonstorp i Grolanda och Agnestad Falköping.
Amanda Josefina, död vid 2 månaders ålder.
Amanda Josefina, död vid 4 månaders ålder.
Ida Charlotta, gift med Carl Gustav Sandberg från Timmele. Hem. äg. och f.d. soldat.
Frans Emil, gift med Augusta Vilhelmina Karlsdotter från Kinneved. Torpare och senare hem.äg.
Carl Sanfrid död 17 månaders ålder.
Oskar död vid 3 månaders ålder.
Torparlivet innebar många på frestningar och umbäranden, men det fanns förnöjsamhet och förmåga att glädja sig åt små ting.
Johanna och Johannes stora glädje var säkert att de lyckades fostra en skara barn till arbetsvilja och framåtanda.
|